Back to basics

Hej, här är jag igen bakom skärmen med våta kinder och skakande ångest. Det finns ingenting med denna bloggen som inte påminner mig om hur det var. Vissa saker har förändrats, men jag är inte frisk för det. Man måste vara frisk för att bli sjuk. Jag är fett ledsen idag bara. Saknar bloggen, saknar att hålla fast vid någonting. Saknar att lura mig själv och min omgivning. Saknar känslan av hela grejen. Saknar kampen för min målvikt. Saknar ätstörningen... 
 
 

Varför är ni kvar här?

Hej alla fina, det verkar som vissa här gått vilse... Jag ville ju att ni skulle följa med till min nya blogg: www.valbefinnande.blogg.se

Kika in där, varför är ni kvar? Ärlig fråga, vill ni hellre läsa såna inlägg som finns här än de på de nya eller hur gör jag den nya bloggen bäst?

Puss och godnatt ❤❤❤


Hjälp

Seriöst jag måste ha hjälp på riktigt! Det här går inte......


The point of no return

Okej jag tycker detta går åt helvete... Jag saknar kontrollen och ja jag har gått upp alla kilon som jag så frenetiskt under ett år försökt hålla borta. Är överviktig nu på riktigt... Pallar inte detta, måste komma tillbaka. Trodde jag ville välja den friska vägen. Istället blev det den feta vägen! Men man kan aldrig bli sjuk om man aldrig varit frisk... Jag vill fortfarande ha nått mitt mål till nyår. Så... frisk är jag inte. Men då måste jag börja kämpa nu, nu, nu, nu.
 
Vi ses snart igen.

Slutet på en början

Jag har berättat för mamma nu. Igår ville jag bara skrika, ångesten kommer gång på gång. Så jag sa det. Jag berättade hur det hade varit, mamma berättade att hon hade sett.... Jag vet inte va jag känner, jag är i Istanbul med bara mamma och detta kan nog hjälpa oss att komma varandra närmre men jag vet inte om jag gjort ett misstag.... Känner mig sjukare än någonsin. För när jag tänker tillbaka så är detta ingenting att vifta bort...


Inte redo för adjö

Hej hej hej hemskt mycket hej! Redan efter en-två dagar börjar jag sakna bloggen... Jag vet inte vad jag håller på med, försöker bygga upp mig själv med faller lika snabbt till marken. Kommer på mig själv med att räkna kalorier på paketet och i huvudet. Får ångest för glassen, ut och cykla bort den. Gråta. Jag vill ha kontrollen, jag vill vara stark. Jag saknar, vill göra av mitt liv på någonting. Det blev ingen dejt, känner mig ratad. Tankarna bara flyger. Ångest över att gå i bikini, åh fy fan.
 
Vet ni vad det värsta är?
 
Jag visste inte alls att det skulle bli så här...!
 

Undrar vad som knäcker mest

Tankarna flyger runt just nu, jag vet inte riktigt vad jag vill och hur mycket jag är beredd att ge eller offra. Jag vill börja om på nytt, försöka hjälpa mig själv på samma gång som jag hjälper er att komma ur detta.
Så tjejer jag vet inte om detta faktiskt är för det bästa eller om jag gör helt fel nu. Jag vill låta er lära känna mig på riktigt nu, jag har gjort en ny blogg där jag tänker peppa mig själv och er alla! Jag vill hjälpa er också, det handlar inte bara om mig själv utan jag känner att jag vill ge någonting nu som jag inte gjorde innan. Försöka vända på denna skruvade verkligheten som jag lever i just nu. Jag måste ta mig ur den! Måste! Måste! Ätstörd eller inte, självmordsbenägen eller inte, ja jag vill få det att funka ändå. Satsa på livet, sakta komma upp på fötter igen. Det finns så mycket som jag låtit mig själv förlora, det finns så mycket jag saknar så att det gör ont. Jag tänker göra detta till något bra nu.
 
Du lever faktiskt bara en gång.
You only live once
YOLO
 
Jag lägger inte denna bloggen helt åt sidan, jag tänker fortfarande fortsätta följa er och så och ni är mer än välkomna till min nya blogg. Snälla snälla följ med mig till den, jag har fått så mycket stöd, tips och hjälp av alla er fina tjejer där ute! Jag finns här för er och jag vill hjälpa er på alla sätt jag kan!
 
tack för denna tiden, det har varit skönt för mig att få ur mig mina djupaste tankar ut i cyber-space. Men nu är det dags för mig att kila vidare.
 
Jag kilar vidare till: http://valbefinnande.blogg.se/
 
Puss på alla er där ute, jag tittar in lite då och då för att kanske skriva några ord, svara på era kommentarer och blir jag helt galen och tappar hoppet är det hit jag kommer vända mig först. Till er, till min dagbok som faktiskt speglar mitt senaste år. Åh tack för att ni har funnits och snälla försvinn inte! <3

Med fötterna på jorden!

Efter en kväll av irrande runt i stan med bankande hjärta blandat med rädsla för att bli rånad eller våldtagen har jag kommit upp på fötterna igen. Jag känner att jag faktiskt drar ner alla omkring mig och att jag faktiskt hade kunnat vara med positiv i mitt liv... Jag vet inte om ni vill ha kvar mig här på bloggen om jag säger att jag tror att jag fokuserat på fel sak... min viktnedgång istället för att förbättra mitt liv och min attityd till mig själv. Att föda viljan, modet och mitt icke-existerande självförtroende känns viktigare. Känns sjukt att skriva det när jag precis skrev att jag ville må dåligt och svälta ner mig som jag gjorde i höstas... Har blivit sjuk i magen på kuppen av det också...
 
Jag vet inte om detta också är ett irrande som kommer i mina trötta natt-timmar, men det känns som att det är på riktigt denna gången. Vill planera realistiskt, följa mina planeringar, käka rätt och sova på nätterna. Jag vill också satsa på matlagningen, musiken och alla andra av mina kreativiteter. Jag vill kunna älska, skratta, le. Leva. Jag vill leva. Igen. Jag vill komma upp på fötterna, satsa på kärleken, vänskapen och familjen.
 
Satsa.
 
Så vad säger ni? Vill ni ha kvar mig utan mina kcal-intag, negativa inlägg om självmord och mitt allmänt dåliga mående... Vill ni vara med så att vi kan peppa varandra, hjälpa varandra ur denna svackan och plocka fram en positiv inställning som aldrig kommer försvinna? Misstag lär man sig av, det är meningen att man ska tvivla ibland bara man kommer upp på fötter igen!
 
favorit i repris, fast denna gången med en helt annan innebörd

Jag minns mitt rum i ditt hjärta

Jag önskar så hårt att jag kommer vara lika intrasslad i mina sjuka idéer som jag var i vintras. Jag vill bara försvinna, tyna bort tillsammans med all smärta.... Jag vill inte äta, inte prata, inte gråta fler tårar. Jag vill inte gå på gymnasiet, jag vill inte ta studenten, jag vill inte få nya vänner. Jag kan inte leva med sveket längre.... Nu ska jag ladda min mobil, sen ska jag ta mig ut och försöka andas in röken och en cola zero...
 
 

Sparkle

Förvandling! Rädsla. Hämnd. Kärlek. Strävan. Målet. Motivation. Styrka. Bevis.
 
Jag vill låta det hända. Nu. Från och med nu. Kämpa. Din jävla gris.
 

Det är just därför.
 
Nattdrömmar.

Fullt huvud

Var börjar historien?
 
Happ, vet inte om jag ska skriva om vad jag ätit, för har inte räknat på en vecka. Har handlat hem ett råg och solrosbröd som ligger på 50 kcal/ skiva. Jag ska på dejt på söndag, jag är sjukt nervös. Hittade ett par jeans som framhävde min kurviga kropp idag, som jag inte alls gillar. Inte jeansen, kroppen... hehe. Jag vet inte om jag ska skriva om SOC-mötet. Det blev kaos och jag och mamma verkar vara tillbaka på ruta ett. Försöker döda ångesten med rök-pauser så att jag inte gör något annat dumt...
Det blir ju lätt så om jag inte får ut mina känslor, inte känner mig hörd eller när jag inte får säga vad jag tycker.
 
Allting känns dubbelt, är sjukt glad men även förvånad över att han frågade ut mig. Efter fyra år av trånande får jag änligen visa vad jag går för...
På samma gång är jag så jävla nervös... att jag bara ska förstöra allt...
Men jag är ledsen över det här med SOC. De kommer antagligen öppna utredning och det blir bara jobbigt, tar tid och kraft och just nu vill jag bara försöka leva efter mina omständigheter.
 
Dubbelt. Därför har jag inte haft tid eller ork att blogga, jag tror det kallas bloggtorka.... Hm jag ska bli bättre på att kommentera och visa intresse för era bloggar som ni gör för mig.
 
Jag älskar er, för att ni finns när ingen annan gör det.
 
Puss!

Ibland går jag faktiskt för långt

Äter kassler i min säng. Konstigt beteende


Superzize VS superskinny

It's not about what I'm eating, its about what's eating me


Oh My god moment

En kille som jag gillat i ca 4 åtdrar och tillbaka bjöd just ut mig på en dejt!!!!! Okej det är nu jag behöver ert fulla stöd?!?!?! Shit


Igår saltade jag soppan med tårar, idag gör jag nya aktiva val

Har precis varit på BUP, jag har bästa psykologen på jorden! Hon hjälper mig genom allt och hon kom till mig på jobbet när jag fick reda på hela grejen med socialen. Hon tröstade mig och såg till att jag inte flippade ur. Jag är sjukt tacksam för M ❤ Vi pratade om aktiva val, hur jag skulle göra för att känna att jag var jag, för att känna att jag gjort någonting och att jag är en människa precis som alla andra med rättigheter och skyldigheter. Det känns bättre idag, jag känner att jag står på benen igen. Nu ska jag snart till banken för att få min lön på mitt konto. Sen blir det handling av smal-mat. Åh vad jag har längtat! ❤ Hur är det med er idag?


Positivitet

Mitt enda mål här i livet nu som det är, är att försöka vara mer positiv. Att verkligen försöka tro på mig själv mer och mer för varje dag, tänka positivt och göra vad som är bra för mig! Jag måste sluta med alla självskadebeteenden och med all destruktivitet. Det fungerar inte längre...
 
Sålänge jag kanske kan försöka tänka "Jag klarar mig" så kommer allt bli bättre.
 
Inga förbud och inga regler, bara ett försök att ta mig ur min onda cirkel. Jag säger godnatt nu, har inget mer att göra. Har suttit hela dagen framför "One tree hill" och drömt mig bort hur mitt liv borde se ut. Jag borde gå ut och försöka göra det bästa av morgondagen. Försöka vara lite positiv. Åh.
 

Fina Missa!

Pratade med Missa på telefon, hon är så fin!
 
Hon sa en ganska smart sak som jag själv har tänkt många gånger. Jag har så jävla mycket planeringar.... och jag följer nästan aldrig dem. Jag ska kanske tagga ner på dem lite för ett tag. Ha någon regel som jag tycker är viktig och sen ta allt det andra som det kommer. Alla vill ju träna varje dag och strecha och äta minimalt. Men ibland bara funkar det inte och då får man tänka och planera något som skulle fungera långsiktigt....!
 
Jag har lite problem med dessa jävla listor som jag kallar dem. Jag bara planerar och spekulerar och vid tiden jag skriver dem, tror jag att allting ska gå som jag vill. Orealistiskt, ja jag vet...
 
Godmorgon föresten hahah, hur är det med er idag? <3
 

Utvilad

Godmorgon alla fina människor där ute! ❤ Efter en 70 min promenad sitter jag nu och käkar lite frulle! Ska ta mig hem till mormor och morfar och mata deras katt och sen ska jag träffa samma vän som jag var på gymmet med igår. Just det ni läste rätt: jag fick äntligen timmen ur röven och tog mig till gymmet! Det var kul, svettigt men riktigt riktigt skönt och roligt! Min kompis var inte lika pepp som jag, jag hade kunnat fortsätta mycket längre hihi. Någonting ska jag väl ha mina enorma muskler till? ❤ Vad ska ni hitta på idag?


Nu kommer ilskan!

Efter två veckors ångestattacker, gråt och skrik kommer ilskan! Hur fan kunde de göra så här!? Vem fan tror de att de är? Varför är världen så jävla vrickad!? De skulle föreställa mina bästa kompisar, som jag dessutom behövde mer än någon annan. Så gör de så här. FUCK DEM! De kan ta sig ******* och SNURRA OM! Fan asså, helvetes jävla skiiit!!!!!!!!!!!!!!!
 
Jag ska FAN visa dem! Jag ska FAN kunna leva utan dem, vill aldrig se deras jävla trynen igen, o gör jag det så kommer det vara synd om dem. De ska skämmas och bli så fruktansvärt obekväma när jag kommer där, ser lyckligare ut än någonsin, snyggare än någonsin och bara förbluffar dem. Jag har ju blivit av med dem, äntligen slipper jag deras jävla oskrivna regler och krav som bara en jävla robot kan hålla, om ens det!
 
Fy fan jag hoppas de brinner upp i kylan.
 
Jag ska vinna! De ska förlora! Jag ska FAN visa dem vem jag är! Slut på tjafs och osäkerhet, jag ska bli en ny!!!!
 

Godmorgon

Har sovit sju timmar. Är ganska trött. Ska försöka ta mig ut på en morgonpromenad innan frukost. Vill andas igen, de ska inte få vinna. Ut med allt i alla steg, fortsätt gå, håll din balans så blir det bättre!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0