thinnyskinnyme

Efter en kväll av irrande runt i stan med bankande hjärta blandat med rädsla för att bli rånad eller våldtagen har jag kommit upp på fötterna igen. Jag känner att jag faktiskt drar ner alla omkring mig och att jag faktiskt hade kunnat vara med positiv i mitt liv... Jag vet inte om ni vill ha kvar mig här på bloggen om jag säger att jag tror att jag fokuserat på fel sak... min viktnedgång istället för att förbättra mitt liv och min attityd till mig själv. Att föda viljan, modet och mitt icke-existerande självförtroende känns viktigare. Känns sjukt att skriva det när jag precis skrev att jag ville må dåligt och svälta ner mig som jag gjorde i höstas... Har blivit sjuk i magen på kuppen av det också...

 

Jag vet inte om detta också är ett irrande som kommer i mina trötta natt-timmar, men det känns som att det är på riktigt denna gången. Vill planera realistiskt, följa mina planeringar, käka rätt och sova på nätterna. Jag vill också satsa på matlagningen, musiken och alla andra av mina kreativiteter. Jag vill kunna älska, skratta, le. Leva. Jag vill leva. Igen. Jag vill komma upp på fötterna, satsa på kärleken, vänskapen och familjen.

 

 

Så vad säger ni? Vill ni ha kvar mig utan mina kcal-intag, negativa inlägg om självmord och mitt allmänt dåliga mående... Vill ni vara med så att vi kan peppa varandra, hjälpa varandra ur denna svackan och plocka fram en positiv inställning som aldrig kommer försvinna? Misstag lär man sig av, det är meningen att man ska tvivla ibland bara man kommer upp på fötter igen!

 

favorit i repris, fast denna gången med en helt annan innebörd