Back to basics
Varför är ni kvar här?
Hej alla fina, det verkar som vissa här gått vilse... Jag ville ju att ni skulle följa med till min nya blogg: www.valbefinnande.blogg.se
Kika in där, varför är ni kvar? Ärlig fråga, vill ni hellre läsa såna inlägg som finns här än de på de nya eller hur gör jag den nya bloggen bäst?
Puss och godnatt ❤❤❤
Hjälp
Seriöst jag måste ha hjälp på riktigt! Det här går inte......
The point of no return
Okej jag tycker detta går åt helvete... Jag saknar kontrollen och ja jag har gått upp alla kilon som jag så frenetiskt under ett år försökt hålla borta. Är överviktig nu på riktigt... Pallar inte detta, måste komma tillbaka. Trodde jag ville välja den friska vägen. Istället blev det den feta vägen! Men man kan aldrig bli sjuk om man aldrig varit frisk... Jag vill fortfarande ha nått mitt mål till nyår. Så... frisk är jag inte. Men då måste jag börja kämpa nu, nu, nu, nu.
Vi ses snart igen.
Slutet på en början
Jag har berättat för mamma nu. Igår ville jag bara skrika, ångesten kommer gång på gång. Så jag sa det. Jag berättade hur det hade varit, mamma berättade att hon hade sett.... Jag vet inte va jag känner, jag är i Istanbul med bara mamma och detta kan nog hjälpa oss att komma varandra närmre men jag vet inte om jag gjort ett misstag.... Känner mig sjukare än någonsin. För när jag tänker tillbaka så är detta ingenting att vifta bort...
Inte redo för adjö
Hej hej hej hemskt mycket hej! Redan efter en-två dagar börjar jag sakna bloggen... Jag vet inte vad jag håller på med, försöker bygga upp mig själv med faller lika snabbt till marken. Kommer på mig själv med att räkna kalorier på paketet och i huvudet. Får ångest för glassen, ut och cykla bort den. Gråta. Jag vill ha kontrollen, jag vill vara stark. Jag saknar, vill göra av mitt liv på någonting. Det blev ingen dejt, känner mig ratad. Tankarna bara flyger. Ångest över att gå i bikini, åh fy fan.
Vet ni vad det värsta är?
Jag visste inte alls att det skulle bli så här...!
Undrar vad som knäcker mest
Tankarna flyger runt just nu, jag vet inte riktigt vad jag vill och hur mycket jag är beredd att ge eller offra. Jag vill börja om på nytt, försöka hjälpa mig själv på samma gång som jag hjälper er att komma ur detta.
Så tjejer jag vet inte om detta faktiskt är för det bästa eller om jag gör helt fel nu. Jag vill låta er lära känna mig på riktigt nu, jag har gjort en ny blogg där jag tänker peppa mig själv och er alla! Jag vill hjälpa er också, det handlar inte bara om mig själv utan jag känner att jag vill ge någonting nu som jag inte gjorde innan. Försöka vända på denna skruvade verkligheten som jag lever i just nu. Jag måste ta mig ur den! Måste! Måste! Ätstörd eller inte, självmordsbenägen eller inte, ja jag vill få det att funka ändå. Satsa på livet, sakta komma upp på fötter igen. Det finns så mycket som jag låtit mig själv förlora, det finns så mycket jag saknar så att det gör ont. Jag tänker göra detta till något bra nu.
Du lever faktiskt bara en gång.
You only live once
YOLO
Jag lägger inte denna bloggen helt åt sidan, jag tänker fortfarande fortsätta följa er och så och ni är mer än välkomna till min nya blogg. Snälla snälla följ med mig till den, jag har fått så mycket stöd, tips och hjälp av alla er fina tjejer där ute! Jag finns här för er och jag vill hjälpa er på alla sätt jag kan!
tack för denna tiden, det har varit skönt för mig att få ur mig mina djupaste tankar ut i cyber-space. Men nu är det dags för mig att kila vidare.
Jag kilar vidare till: http://valbefinnande.blogg.se/
Puss på alla er där ute, jag tittar in lite då och då för att kanske skriva några ord, svara på era kommentarer och blir jag helt galen och tappar hoppet är det hit jag kommer vända mig först. Till er, till min dagbok som faktiskt speglar mitt senaste år. Åh tack för att ni har funnits och snälla försvinn inte! <3
Med fötterna på jorden!
Efter en kväll av irrande runt i stan med bankande hjärta blandat med rädsla för att bli rånad eller våldtagen har jag kommit upp på fötterna igen. Jag känner att jag faktiskt drar ner alla omkring mig och att jag faktiskt hade kunnat vara med positiv i mitt liv... Jag vet inte om ni vill ha kvar mig här på bloggen om jag säger att jag tror att jag fokuserat på fel sak... min viktnedgång istället för att förbättra mitt liv och min attityd till mig själv. Att föda viljan, modet och mitt icke-existerande självförtroende känns viktigare. Känns sjukt att skriva det när jag precis skrev att jag ville må dåligt och svälta ner mig som jag gjorde i höstas... Har blivit sjuk i magen på kuppen av det också...
Jag vet inte om detta också är ett irrande som kommer i mina trötta natt-timmar, men det känns som att det är på riktigt denna gången. Vill planera realistiskt, följa mina planeringar, käka rätt och sova på nätterna. Jag vill också satsa på matlagningen, musiken och alla andra av mina kreativiteter. Jag vill kunna älska, skratta, le. Leva. Jag vill leva. Igen. Jag vill komma upp på fötterna, satsa på kärleken, vänskapen och familjen.
Satsa.
Så vad säger ni? Vill ni ha kvar mig utan mina kcal-intag, negativa inlägg om självmord och mitt allmänt dåliga mående... Vill ni vara med så att vi kan peppa varandra, hjälpa varandra ur denna svackan och plocka fram en positiv inställning som aldrig kommer försvinna? Misstag lär man sig av, det är meningen att man ska tvivla ibland bara man kommer upp på fötter igen!
favorit i repris, fast denna gången med en helt annan innebörd
Jag minns mitt rum i ditt hjärta
Jag önskar så hårt att jag kommer vara lika intrasslad i mina sjuka idéer som jag var i vintras. Jag vill bara försvinna, tyna bort tillsammans med all smärta.... Jag vill inte äta, inte prata, inte gråta fler tårar. Jag vill inte gå på gymnasiet, jag vill inte ta studenten, jag vill inte få nya vänner. Jag kan inte leva med sveket längre.... Nu ska jag ladda min mobil, sen ska jag ta mig ut och försöka andas in röken och en cola zero...
Fight
3 måltider idag, 755 kcal. Jag håller tummarna ❤
Sparkle
Förvandling! Rädsla. Hämnd. Kärlek. Strävan. Målet. Motivation. Styrka. Bevis.
Jag vill låta det hända. Nu. Från och med nu. Kämpa. Din jävla gris.
Det är just därför.
Nattdrömmar.
Fullt huvud
Var börjar historien?
Happ, vet inte om jag ska skriva om vad jag ätit, för har inte räknat på en vecka. Har handlat hem ett råg och solrosbröd som ligger på 50 kcal/ skiva. Jag ska på dejt på söndag, jag är sjukt nervös. Hittade ett par jeans som framhävde min kurviga kropp idag, som jag inte alls gillar. Inte jeansen, kroppen... hehe. Jag vet inte om jag ska skriva om SOC-mötet. Det blev kaos och jag och mamma verkar vara tillbaka på ruta ett. Försöker döda ångesten med rök-pauser så att jag inte gör något annat dumt...
Det blir ju lätt så om jag inte får ut mina känslor, inte känner mig hörd eller när jag inte får säga vad jag tycker.
Allting känns dubbelt, är sjukt glad men även förvånad över att han frågade ut mig. Efter fyra år av trånande får jag änligen visa vad jag går för...
På samma gång är jag så jävla nervös... att jag bara ska förstöra allt...
Men jag är ledsen över det här med SOC. De kommer antagligen öppna utredning och det blir bara jobbigt, tar tid och kraft och just nu vill jag bara försöka leva efter mina omständigheter.
Dubbelt. Därför har jag inte haft tid eller ork att blogga, jag tror det kallas bloggtorka.... Hm jag ska bli bättre på att kommentera och visa intresse för era bloggar som ni gör för mig.
Jag älskar er, för att ni finns när ingen annan gör det.
Puss!
Ibland går jag faktiskt för långt
Äter kassler i min säng. Konstigt beteende
Superzize VS superskinny
It's not about what I'm eating, its about what's eating me
Oh My god moment
En kille som jag gillat i ca 4 åtdrar och tillbaka bjöd just ut mig på en dejt!!!!! Okej det är nu jag behöver ert fulla stöd?!?!?! Shit
