thinnyskinnyme

Fucking BUP skitmög helvete, helvetes jävla mamma och FML!!!!!!!

Ätit idag:

• Minimal skål med allbrains och lättmjölk
• Kebabbulle
• Mango
• Chicken Nuggets och pommes på BK

Motion: Har börjat gå i trappor igen, gick från skolan och jag tog en joggingrunda som trollade bort min ångest...

+ Idag= Jag har inte ätit någonting med socker, jag har tränat och håller min NYSTART!

- Idag= Ätit snabbmat två gånger och inte ätit så mycket nyttigt

Nu ska jag kolla lite gossipgirl och sen ska jag nanna kudde!

 

• Inget socker och ingen honung i teet
• Välja light produkter, lätt mjölk, naturell lättyoghurt. Göra allt så nyttigt som möjligt.
• Bara dricka vatten och te
• Ingen jälva snabbmat eller halvfabrikat
• Inget jävla godis, snacks eller skit och mög
• Alltid bara ta en portion, en macka, en av allt
• Försöka käka mest omättat fett
• Äta fullkornspasta istället för vanlig
• Dricka mycket vatten
• Ta trapporna istället
• Käka regelbundet
• Träna regelbundet!
• Äta bönor, kol, grönsaker, frukt och bär i MÄNGDER!

Mitt första delmål är 67kg. Jag väger 70 kg nu igen så tre kilos minskning känns rimligt att börja med. När jag klarar det så kan jag känna framgångens lyckorus rinna genom mig och jag vill inget hellre. Vill. Inget. Hellre.

Jag börjar med den lilla planen jag planerade för några minuter sen. Nu är det dags att sätta den i verket bara. Ingen ångest, inget jobbigt med det utan "Just do it" som den aktiva och pigga människan jag är och kommer vara. Endast jag bestämmer när jag ska börja, sluta och kämpa. Jag bestämmer att jag börjar nu, det känns bra. Jag tänkte köra en klassisk Nystart 2012! Fyra veckor med strikt tränings- och kostschema! Pepp veckor med mycket att lära. Jag tar lite i taget, är inte redo att fasta och detoxa än utan jag börjar på mitt sätt och det känns bra att göra något överhuvudtaget!

Denna veckan ska jag träna:
* 2 styrkepass
* 2 konditionspass
* 1 återhämtningspass

Denna veckan är det sockerstopp på allting som smakar sött eller har socker i sig.
Käka mycket frukt, grönsaker, rotfrukter, baljväxter och kål.

Röra på mig så mycket som möjligt... promenera, träna hemma, jogga ja allt. Sysselsätta mig på alla sätt jag kan, inte slösa tid och får jag sockerabstinens så får jag testa något annat bara, en promenad eller en kopp te eller nåt. KÄMPA!

Varje framsteg jag gör vet jag kommer kännas som ett lyckorus. Varje dag jag kommer käka nyttigt, varje dag jag kommer träna kommer jag vara nöjd med mig själv. Jag vet att jag kommer fortsätta kämpa när jag kommer få se resultat... Jag bloggar om det men jag praktiserar inte det. Än så länge finns det bara i mitt huvud, vilket är jobbigare än om jag skulle ta ut det i praktiken. Jag straffar mig själv, jag självskadar mig konstant genom att göra tvärtemot vad jag vill. Mycket bättre att spy och skära mig då. Jag vill bara börja jobba, jag vill kämpa men jag måste ha något som motiverar mig. Jag vet att veckomål fungerar, eftersom det är olika saker jag behöver fokusera på olika veckor. Jag vill inte ha mer ångest nu, jag vill undvika ångest! Jag vill inte klaga, vara jobbig eller ha ångest. Jag vill leva för dagen, göra det bästa av dagen och så ska det bli!

* Veckomål
* Delmål
* Planering
* Kontroll
* Kämparglöd, fortsätta den eviga resan
* Skapa en livsstil
* Tävla med mig själv och andra
* Någonting att se fram emot = Morot
* Lättare sagt än gjort men aldrig ge upp. Kämpa! I motgång och i framgång
* Ta lite i taget, små mål, små offringar för det är det lilla som blir det stora senare
* Skriva en lista på fördelar och nackdelar så jag ser vad jag vinner för uppoffringarna...
* Göra det bra till en vana
* REGELBUNDET ARBETE

HAHA kolade runt på lite av mina thinspo bloggar och hittar denna bilden, hur klockrent är inte det för min dag idag?

Jag hade värsta mardrömmen inatt. Vaknade och grät och grät och grät. Är hemma för nackspärr som dödar mig, har käkat nio mackor, chips och godis idag... Uttråkad matmissbruakare? YES I AM!

Mitt mål hädanefter är att försöka få in rutiner på allting. Jag ska sova, äta och träna regelbundet. Inget fiffel nu. Puss puss godnatt!

En dag, en helt vanlig dag. Efter att jag skrivit ner hela mina historier som har väldigt mycket ångestframkallande effekter så fick jag ett litet psykbryt idag. Det var inte så att jag skrek och grät och var helt borta men jag var ändå helt borta, för jag började höra röster igen och det gör jag bara när det är riktigt allvarligt... När jag gick till skolan kom de bara och det blir en vägg av ångest som bara stänger ute mig från världen, jag försöker skaka av känslan och säga till de att sluta men de slutar inte förrän de gör det. Fruktansvärt jobbigt. Ändå hade jag en lugn natt med fina drömmar och en väldigt lugn morgonm jag satt och åt min jävla fruktsallad i 40 min. Därför blir jag rädd. Vad fan var det som hände? Vad har jag gjort fel, men jag antar att det jag skrev igår har bitit på mitt omedvetna som framkallar dessa sjuka grejerna. Jag tror att jag är psykiskt sjuk förfan. När sånt händer. Åh....

Idag har jag ätit bra, jag har ätit nyttig mat i perfekta portioner:

* Frukost: Fruktsallad: Blodapelsin, grapefrukt, ananas med kanelyoghurt, honung, mandlar och hasselnötter
* Lunch: Skollunchens spaghetti och köttfärssås. Jag var super hungrig fast att jag tagit en banan melllan frukosten och lunchen. Tänkte ta mer men eftersom vi käkar sist i matsalen så hade de tagit bort maten. Magen slutade kurra efter en kvart och jag var lagom mätt. Det kändes härligt...!
* Mellanmål: Stekt ägg, avokado, tomat, gurka, mozarella och en smoothie på fruktsalladen som var över från imorse plus jordgubbar, banan, yoghurt och juice.
* Middag: Falukorv i ugn med ost på och potatismos. Har längtat efter potatismos länge nu. YUM vad gott det blev!

Mina kompisar var hemma hos mig, hjälpte mig att passa min lillebror och laga mat. Efter maten så åt vi efterrätt: Glass med bär och chokladsås. Det var gott och det var värt det. Även om jag erkänner att jag ahr ångest för det nu så vet jag att det var mysigt och gott! Eftersom jag skött mig så exemplariskt hela dagen innan så tycker jag att jag var duktig ändå! Har ätit med tre timmars mellanrum idag och inget onyttigt, inga kolhydrater på två av rätterna jag käkade idag. Jag är bra!



Liten bild på min frukost!

Min mamma och min kompis har kommenterat att jag är smal nu. Jag vet att jag har miskat i vikt med ca 3 kg och att mina mått har minskat och det känns bra att ha kommit en bit på vägen. Men jag vill sköta det snyggare jag vill inte fuska och krångla så mycket...! Men eftersom det gett resultat så har det ju funkat emellanåt!

Nu ska jag inte gräma mig mer i problemen. Jag vill inte ha mer röster.

Godmorgon. Jag käkar en fruktsallad till frukost idag och jag hoppas att den på något sätt ska göra min kropp piggare. Eftersom jag bor själv med mamma och lillebror och min mamma jobbar sent varje kväll så hämtar jag min ettårige bror på dagis några gånger i veckan, så jag har inte tid att vara tonåring på samma sätt...

Ville bara säga det...

Det är så här, jag ska förklara min situation nu. Jag har tappat bort mig själv, jag har släppt allting och nu kämpar jag för att få tillbaks allting igen. Känslan, viljan och kontrollen. Jag går på BUP för mina problem med min mamma. Min mamma kan säga de värsta sakerna man kan säga och jag är så fruktansvärt känslig så det tar dubbelt så hårt på mig. Då skriker jag, jag skriker slåss och det finns inga hämningar. Jag har konstant ångest för saker som jag inte ens märker att jag får ångest för. Jag plågar mig själv i allting och jag tappar bort mig själv. Jag har hamnat i en spiral där jag inte vet var jag ska kapa den. Jag vet inte vad som hjälper så jag har testat allt. Jag har testat droger, tobak, alkohol, skolkning, spy, skära mig och gråta. Jag vet inte en människa som har gråtit så mycket som jag har gjort...

När jag var liten så hade jag problem med min pappa och hans familj. Jag blev ständigt nedtryckt och de kommenterade allting jag gjorde. De sa att jag var egoistisk och jag åt för mycket och hade för stort huvud. De sa att jag skulle bli mobbad om jag inte gjorde si eller så. Jag har aldrig fått en chans att tycka om mig själv. När min pappa blev full, vilket han blev alltid när jag var där så bråkade han på mig och hans fru och jag fick ta hand om mina bröder när han slog hans fru eller stod och skrek med kniven i handen att han skulle ta livet av sig. Det var ett evigt helvete, min pappa har aldrig bett om ursäkt men jag har alltid hoppats på att det skulle bli bättre. När det inte blev det så gav jag upp och slutade åka dit. Jag antar att jag älskade honom, men han känner inte mig längre, han har inte sett mig växa upp och han vet inte vad jag tyckjer och saker och ting. Han har aldrig tid för mig och jag är inte som hans dotter. Ett evigt svek.

Några år senare blev jag rånad. Blev överfallen på vägen hem med min kompis. Han hotade med kniv och vi gav ifrån oss våra mobiltelefoner. Det påverkade mig väldigt mycket, jag fick social fobi och vågade inte vara ute och shoppa själv, jag var livrädd när jag gick hem och kände mig ständigt förföljd. Jag var inte trygg ute, kände mig iakttagen. Jag började låsa in mig på mitt rum, enda gången jag gick ut i huset som jag bodde i då med mamma och hennes sambo, den enda gången jag gick ut var när vi skulle äta middag, om vi ens gjorde det. Jag mådde väldigt dåligt då, jag kommer inte ihåg så mycket av den tiden jag vet bara att jag bråkade med mamma supermycket och att rånet ledde till ännu ett svek.
Jag gick på brottsofferföreningen för mina problem, jag fick lära mig hur jag skulle hantera rädslan bäst. Mamma och Peter som hennes pojvän heter stöttade mig genom att följa med.
Sommaren därefter åkte vi på semester till Grekland, den första resan sen några år tillbaks. Mamma var gravid och jag var lyckligare än någonsin. Tills jag en dag ser när Peter står och glor på mig genom en dörrspringa när jag byter om till bikini på hotellrummet. Han tittar på mig när jag är naken, MIN MAMMAS POJKVÄN! Det kom fråm att han gjort det sen jag blev rånad. I ungefär ett halvår hade han stått i fönster, springor och dylikt för att se sin fästmös dotter NAKEN.....
Detta blev kaos, jag hade inte känt mig trygg ute och nu skulle jag vara rädd i mitt eget hus i ett år framöver. Mamma var gravid med hans barn så även om hon blev sjukt arg ohch besviken på Peter så lämnade hon inte honom. Jag fick leva kvar i ett helvete fyllt av skrik och ibland var det bara en outhärdlig tystnad. Jag hade ingen att vända mig till, mamma ville försöka med Peter ändå, jag hade ingen pappa och ja det var ju de jag hade för vanligtvis så har man två föräldrar som finns för en men jag hade plötsligt ingen.
Jag började gräva ner mig i kontroll och skolarbete. Ibland åt jag inte på 4 dagar men ibland missbrukade jag maten, jag hatade mig själv, ibland kunde jag inte kolla mig i spegeln för att jag tyckte att jag var så äcklig. Jag tror att det här med problem med maten har alltid funnits där, ingen har fattat jag har bara ljugit de rakt upp i ansiktet, men det blir ju bara värre och värre. Jag plågar mig själv för att se hur mycket jag kan klara.

Så för ca två år sedan var jag ett kontrollfreak och jag hade verkligen koll på allt allt allt... Men nu har jag släppt och det känns som att jag måste pussla ihop mig igen... Men jag vet inte vad jag behöver... Jag vet bara att jag inte vill må såhär. Skulle det hjälpa att sluta äta... Kanske det. Jag vill bara testa...

Jag vill inte vara trasig längre, det min pappa och Peter har gjort har inte med mig att göra nu, förutom att det förföljer mig varje dag...
Jag är så fruktansvärt ledsen, alla jag någonsin förlitat mig på och älskat har svikit mig till döds. Jag tror inte att jag vågar att tro på att det kommer ordna sig så därför har jag gett upp... Gett upp på kampen

Jag tycker inte om mig själv, jag vill göra det. Jag vill inte må så här längre... Jag kämpar men på samma gång förstör jag allting ännu mer...

Jag ska försöka börja skriva nu för att bli av med SKITEN



Det är skönt att skriva här, för här vet ingen vem jag är och hur jag ser ut... och hur jag är utåt. Det är här min insida...

Jag är förvirrad, så fullständigt förvirrad. Det känns som jag är skitzofren, jag vet inte riktigt var jag har mig själv och jag har två sidor av mig själv, två helt olika personer som tycker helt olika och prioriterar helt olika saker här i livet. Jag drömmer om kontroll, om att jag har koll på allting jag gör och stoppar i mig. Balans och välbefinnande. Jag drömmer om att få rutiner på allting och att jag inte ska vara så fruktansvärt förvirrad hela tiden. Jag är så förvirrad att jag hade sex med en tjej i helgen...

Jag är så förvirrad att jag har sagt till mina vänner att jag inte vill vara med på roligheter som fester och rökning och sånt, för jag vill lista ut vad som får mig att må bra. Jag vill hitta mitt lugn men jag vettefan var det finns. Jag vettefan...

Nu ska jag andas lite, käka lite frukt, spela gitarr och läsa. Ska se om jag kan göra allt på samma gång hahaha.....

Sova ordentligt. Få in rutiner på käkandet. Ta mig tid till att träna. Vara glad och le.

Kost + Motion + Vilja & Planering= Perfekta receptet på lyckat resultat!

Jag funderade på bussen idag på vad som gör att jag inte lyckas. Jag lyckas inte därför att jag inte lägger manken till och känner viljan. Jag misslyckas också för att jag inte tror på mig själv, för att jag inte har konkreta mål och för att jag inte utför mina planeringar. Jag vill ha en fräsch nystart på året. Jag vill komma igång med motion och kost. Jag vill förändra saker och ting och bli bättre. Främst av allt vill jag sköta det snyggt, motionera mycket och äta regelbundet och nyttigt. Inte fastna i mina dåliga vanor som jag använder för att skada mig själv. Jag vill hitta metoder som fungerar och ersätta det sämre med det goda. Jag vill blotta mig själv, använda bloggen för att skriva av mig när det blir svårt och faktiskt nå dit jag vill. Jag ska sätta upp realistiska mål, kämpa för att nå dem och ha roligt under tiden...

• Veckomål fungerar
• Det fungerar att uppehålla mig med saker, att alltid ha saker att göra så att jag inte blir uttråkad och rotar i skafferien.
• Jag vet vad jag vill, nu ska jag bara kämpa för det!
• Varje söndag kommer en veckoplanering och en utvärdering av veckan som gått. Jag kommer mäta mig och väga mig en gång i veckan för att se resultaten.
• Jag älskar att träna! Jag verkligen älskar att träna!

Mina vänner trollade bort ångesten som jag trodde skulle förstöra min nyårskväll. Jag gick på festen, har inte ätit någon middag, käkade lite chips och två godisbitar. Jag är nöjd. Men detta året ska verkligen bli året då jag blommar upp. Jag vill inte vara olycklig, vill bara låsa in de känslorna i en kista och slänga nyckeln i havet. För jag vill inte känna det där längre. Jag vill leva. Jag vill träna, äta nyttigt, tänka rätt om mig själv och bygga upp ett förhållande med mig själv, jag vill inte känna mig som den sämsta människan i världen då och då utan jag vill älska mig själv och kunna förlåta mig själv. Jag vill vinna, jag vill lyckas och jag tänker inte sluta förrän jag har vad jag vill ha! Så är det bara!
Den stora grejen i det hela är inte att jag vill bli smal, utan jag vill veta att jag har kunnat och att jag kan gå in i ett rum fylld med stolthet. Att jag kan veta att jag klarade detta, jag vann!
Jag vill älska mig själv, det gör jag inte nu. Jag vill tycka att jag är det sexigaste och vackraste som finns. Jag vill ändra på mig, både på insidan, mest på insidan men också mycket på utsidan...

Gott nytt år allihopa! <3