thinnyskinnyme

Jag fattar verkligen fällan i att spy, när man käkar så mycket så att man blir dubbelt så tjock innan, äckelkänslan och ångesten sprider sig som löpeld och sen är man där. Jag är inte där. Jag är där i tankarna...

Det funkade bara i två dagar sen gick jag på det igen... Jag tröstäter för att mina kompisar har pojvän men inte jag... Jag tröstäter sen vill jag spy, sen har jag skapat en blogg som handlar om hur gärna jag vill bli smal. Sen händer detta. Misslyckad!



Jag ska skärpa mig, hoppet ska komma igen och det ska ske!

ljuvliga fucking 50talet

Tisdagar. Värsta dagen på veckan. Fem lektioner innan lunch. Allt går i ett, jobbiga ämnen hela förmiddagen. När dessutom hela spåret skriker och springer runt när jag har tom mage blir det ganska krävande. Och min bästa kompis som har fått kille. Jag är väldigt back i skolan, två läxor som jag inte lämnat in i tid. Tio läxor att göra denna veckan, ska hinna med att träna och äta nyttig mat också...

Alla känslor sitter utanpå mig. Jag är så satans trött...

Mat idag:

*1 nyckelmärkt macka med ost och paprika på
*Lite majs och kikärtor, lite pastagratäng som smakade barnmat, blev så jävla arg, var lika hungrig efter som innan, hade lika bra kunnat skita i att äta
* Slush
* Tonfisksallad (igen)

Imorgon har jag sovmorgon till halv elva. fett härligt, och studiedag på fredag, fett härligt. OM jag hade varit smal hade livet varit fett härligt...

Jag tänkte räkna dagarna innan jag failar. Det är andra dagen. Igår åt jag bara 2 ägg, en skål yoghurt och tonfisksallad på hela dagen. Det känns väldigt bra. Vd som också känns väldigt bra är att jag faktiskt har varit ute och sprungit nu i imorse. Jag älskar känslan för jag känner mig som en vinnare!

Jag är en vinnare, jag ska klara detta! Jag vill, jag kan, jag ska!

Veronica Maggio – Vinnaren

Glad som fan idag!

Wiie hungrig för typ första gången i mitt liv. Nu vet jag hur det känns! Annars brukar jag bara äta när jag känner för det men fan heller att jag ska göra det nu. Jag vet fortfarande inte om jag ska äta min lunch... sitter vid datorn och dricker te, hoppas det mättar lite

Jag vill verkligen inte äta nu. blä

Jag funderar på vad jag ska träna i veckan. Ska antagligen börja följa med mitt ex på gym... vi är kompisar nu. Jag vill komma igång med simmningen igen, att simma 2km känns jävligt skönt. Friskispass är också skitkul och jag älskar att springa. Några problem med träningen ska det nog inte bli. Jag har viljan och jag ska FAN ha TID också!!!!!

Idag ska jag nog träna styrka hemma och ta en lång runda i staden (=
PEPP!

Har sovit hemma själv denna natten. Funderade starkt på att spy efter att jag ätit de jäkla chipsen... men jag gjorde det inte, för jag är feg.

Skola idag, jippie! Just nu finns det ingenting som är så jobbigt och träkigt som skolan. Jag hatar skolan!

Åt iallafall 2ägg till frukost, te och juice. Är så fruktansvärt mätt. Mår liksom illa. Min kropp kanske äntligen har fattat att jag ska gå ner i vikt...

Kcal: 2 ägg =100
Te med honung och mjölk= 50
Juice= 45

195 kcal

Så fruktansvärt ironiskt att jag sitter och läser Pro-ana bloggar och käkar chips. Jag firar min fethet. Äsh jag vet inte det är fel på mig, jag klarar liksom ingenting, inte ens att gå ner i vikt....

Jag firar mitt slut på misstag, JAG KAN. JAG VILL. JAG SKA!
Faan, allt börjar imorgon! Jag ska sluta äckla mig så jävla mycket....

Även om det inte syns, o jag fastar eller HÄ inte så tror jag att jag redan har symptomen. Jag får så jävla mycket ångest när jag äter och så triggar jag mig till att äta mer, värre saker. Jag ahr redan fastat och jag har stått böjd över toaletten men jag antar att jag ahr en spärr, eller nåt.
Sen hatar jag mig själv. Jag skriver planer för hur jag ska gå ner i vikt. På morgonen har jag glömt bort allt. Men jag bryr mig så jävla mycket egentligen! Jag bryr mig men jag liksom pallar inte.

Men nu finns det ingen utväg jag måste låta alla andra se. Hämnd. Ätstörning som hämnd hur störd får man bli? Jag vill visa att jag klarar något här i livet, jag vill bli svag och tvungen att bäras. Jag vill att alla ska fatta att det är de som inte säger hur man känner som de ska oroa sig för.

Vet. Jag brode inte klaga på att jag är tjock när jag äter skräp efter skolan varje dag nu. När jag hela tiden äter för mycket kolhydrater och inte tränar särskilt mycket. Jag vet jag borde inte klaga men jag gör det ändå. Det är så jävla svårt att hålla sig i skinnet, jag har mina perioder som är fyllda med sallader, avokado och träning. Just nu är jag stressad, arg och ledsen och då har jag bara tankarna. Jag måste göra något åt det. Jag kan inte väga 70 kg och se ut såhär en dag till. SHIT jag kommer dö av ångest då. Jag vill vara fit, väga runt 50 kg och se ut som en rockstjärna. Jag vill synas och jag vill finnas! SMAL då alltså.

Jag har haft konstant rå-ångest i en vecka nu. Jag har inte velat någonting och det tog mig en och en halvtimme att ta mig upp ur sängen i onsdags morse. Helt sjukt, så hopplöst har det inte känts förut. Jag ville verkligen bara sova bort mitt liv. Det vill jag fortfarande. På ett sätt har det känts bättre idag, jag tänkte på det, så jävla mycket livsglöd jag måste ha, för när den slocknar så tänds den igen efter några timmar. Jag förstår det inte. Allting känns så jävla hemskt ena stunden och sen andra stunden så härdar jag bara ut. Det är just det jag inte ville, jag ville inte kämpa mer jag ville inte härda ut. Jag mådde så fruktansvärt dåligt men jag gör mig inte illa för det. jag måste ha en jävla vilja egentligen alltså.

jag vill ändå bara sluta äta för evigt, lägga mig under täcket och bara tyna bort. Jag vill men jag gör det inte. jag fattar inte skiten.