thinnyskinnyme

Även om det inte syns, o jag fastar eller HÄ inte så tror jag att jag redan har symptomen. Jag får så jävla mycket ångest när jag äter och så triggar jag mig till att äta mer, värre saker. Jag ahr redan fastat och jag har stått böjd över toaletten men jag antar att jag ahr en spärr, eller nåt.
Sen hatar jag mig själv. Jag skriver planer för hur jag ska gå ner i vikt. På morgonen har jag glömt bort allt. Men jag bryr mig så jävla mycket egentligen! Jag bryr mig men jag liksom pallar inte.

Men nu finns det ingen utväg jag måste låta alla andra se. Hämnd. Ätstörning som hämnd hur störd får man bli? Jag vill visa att jag klarar något här i livet, jag vill bli svag och tvungen att bäras. Jag vill att alla ska fatta att det är de som inte säger hur man känner som de ska oroa sig för.