Dålig jävla dag
Så jävla bra gick det...
Skulle sluta hålla på med skiten men istället gör jag så att ångesten ökar. Stannade hemma idag, krävdes ganska många lögner för att få bort mammas misstankar. Jag gick och lade mig, sen kollade jag lite på skins. Mitt i min Vikt-väktar soppa ringer och bankar det på dörren. Jag trodde det var mamma så jag hann tänka "nu är det kört" men istället står mina tre kära vänner utanför dörren. Jag står där och känner skammen komma, jag skämdes över mig själv när jag stod där i BH, jag hade valt att skita i att vara i skolan och de kommer för att hämta mig. Har aldrig varit med om något sådant, är van vid att rädda mig själv... Jag blev så skamsen att jag stängde dörren i ansiktet på dem. Hjärtat gick i 190 och jag skämdes så när de pratade med mig genom brevlådan och sa att jag skulle öppna dörren igen.
Jag kände att jag inte förtjänade sån kärlek, kände att det var något nytt. Innan har jag inte trott på att de skulle ställa upp no matter what. Men så var det visst och där sitter jag i sängen och skäms över mig själv.
Jag öppnade dörren till slut, jag grät ut och sen hade vi tjejer kuddkrig och åt pizza. Lättnaden efter gråten var så underbart skön, jag kunde bara slappna av och känna hur mycket jag älskade mina tjejer. Vad fan skulle jag göra utan dem?
När mamma väl kom hem så började hon direkt. Klagade på vad jag hade ätit och berättade för mig vad jag inte fick och var tvungen att äta. Jag fick sån jävla lust att stoppa fingrarna i halsen framför henne, för hon blev så fruktansvärt förbannad för att jag käkat upp pizzan med mina kompisar. Det resulterade i att jag satt till klockan 22 och glodde på skins. Sen satte jag mig vid köksbordet och tröst-åt/hets-åt. Jag kände ångesten krypa i mig och hur gråten satte sig i halsen. Jag vill bara dö.
Jag kommer gå under, kommer aldrig klara detta. Måste lägga om mina matvanor och träna oftare!
Måste bli smal. Måste räcka till. Måste vara bra. Måste leva och sluta må dåligt...
Jag är så jävla arg för att mamma inte märker något, om hon nu misstänker något så attackerar hon mig bara... Hur fan ska jag kunna öppna mig då. Jag vill bara spy och skrika på henne att jag har gjort allt, jag har knarkat, haft sex, skurit mig, spytt upp, rökt, svält mig... Jag vill bara att hon ska fatta och visa någon JÄVLA medkänsla. Är så fucking trött på att hålla på och tänka på att allting är mitt fel. Skuld.
Tack Hej, FUCK Dig!
Skulle sluta hålla på med skiten men istället gör jag så att ångesten ökar. Stannade hemma idag, krävdes ganska många lögner för att få bort mammas misstankar. Jag gick och lade mig, sen kollade jag lite på skins. Mitt i min Vikt-väktar soppa ringer och bankar det på dörren. Jag trodde det var mamma så jag hann tänka "nu är det kört" men istället står mina tre kära vänner utanför dörren. Jag står där och känner skammen komma, jag skämdes över mig själv när jag stod där i BH, jag hade valt att skita i att vara i skolan och de kommer för att hämta mig. Har aldrig varit med om något sådant, är van vid att rädda mig själv... Jag blev så skamsen att jag stängde dörren i ansiktet på dem. Hjärtat gick i 190 och jag skämdes så när de pratade med mig genom brevlådan och sa att jag skulle öppna dörren igen.
Jag kände att jag inte förtjänade sån kärlek, kände att det var något nytt. Innan har jag inte trott på att de skulle ställa upp no matter what. Men så var det visst och där sitter jag i sängen och skäms över mig själv.
Jag öppnade dörren till slut, jag grät ut och sen hade vi tjejer kuddkrig och åt pizza. Lättnaden efter gråten var så underbart skön, jag kunde bara slappna av och känna hur mycket jag älskade mina tjejer. Vad fan skulle jag göra utan dem?
När mamma väl kom hem så började hon direkt. Klagade på vad jag hade ätit och berättade för mig vad jag inte fick och var tvungen att äta. Jag fick sån jävla lust att stoppa fingrarna i halsen framför henne, för hon blev så fruktansvärt förbannad för att jag käkat upp pizzan med mina kompisar. Det resulterade i att jag satt till klockan 22 och glodde på skins. Sen satte jag mig vid köksbordet och tröst-åt/hets-åt. Jag kände ångesten krypa i mig och hur gråten satte sig i halsen. Jag vill bara dö.
Jag kommer gå under, kommer aldrig klara detta. Måste lägga om mina matvanor och träna oftare!
Måste bli smal. Måste räcka till. Måste vara bra. Måste leva och sluta må dåligt...
Jag är så jävla arg för att mamma inte märker något, om hon nu misstänker något så attackerar hon mig bara... Hur fan ska jag kunna öppna mig då. Jag vill bara spy och skrika på henne att jag har gjort allt, jag har knarkat, haft sex, skurit mig, spytt upp, rökt, svält mig... Jag vill bara att hon ska fatta och visa någon JÄVLA medkänsla. Är så fucking trött på att hålla på och tänka på att allting är mitt fel. Skuld.
Tack Hej, FUCK Dig!
Kommentarer
Trackback
