Får ångest för det lilla jag äter, vilket leder till hets... Jag vet inte vad som är rimligt att leva på. Dagarna jag fastar så älskar jag att inte behöva tänka på kalorier men vi alla vet ju att det inte går i längden. Men jag har ingen jävla aning om hur mycket kalorier jag ska satsa på, om jag ska äta ett mål om dagen, fem minimala eller tre mål. Jag håller på att gå sönder av ovisshet...
Jag har också fått en AHA-upplevelse idag. Jag kom på att det är när jag är hemma och är osysselsatt som jag sätter igång att hetsa... Mest därför jag undviker att glo på TV, då vill jag alltid ha något att tugga på. Dessutom är det ju det här med ciggen, jag vill definitivt inte sluta för det är de som håller fingrarna mer i styr, men det är också så att antingen äter jag ingenting eller så äter jag allt. Jag vill inte leva med konstant ångest, det blir också bara värre och värre, det är flera gånger om dagen jag vill ta fram rakbladen just nu, så var det verkligen inte innan... Jag vill till och med ta med mig rakbladet till skolan för att jag ska kunna lätta på ångesten ibland...
Det går utför
Jag vill ha något att hålla fast vid, att hålla mig sysselsatt med. Jag vill inte vara hungrig men jag vill inte vara tjock. Allting bara snurrar nu, jag vet inte var jag ska börja och jag pallar inte längre vara snäll, jag är ledsen men det är för jobbigt att sätta andra framför mig HELA tiden. Som med middagen jag lagade igår, BARA för mammas skull... Några dagar senare kommer det sluta med att mamma säger att hon ska ta livet av sig, att jag får flytta för att hon inte pallar med mig eller den nyaste: Håll i er: "Jag kommer bryta med dig Felicia, jag orkar inte med dig"
Eller som idag, jag åt en jävla frukost för mammas skull, för att jag inte ville att hon ska hålla på och jag vill inte göra henne upprörd. Sen när det var dags för lunch så tvingar min vän på mig en jävla kebab-bulle, jag sa att jag inte ville ha något och hon hotade med att hon inte heller skulle äta om jag inte gjorde det, varför kunde jag inte göra det för hennes skull????
JAG BLIR GALEN! Låt mig bestämma över min kropp iallafall!!!!!! Det är ju fan det enda jag kan kontrollera....
Inte nog med det, sen TVINGAR hon på mig Cola, wienerbröd, chips, pingvinstång......
Ja ni fattar, jag kände mig förnedrad, jag fick på riktigt tårar i ögonen av ansträngningen att inte visa henne hur fucking jobbigt det var och jag ville inte. JAG VILLE INTE!
Jag ville bara springa där ifrån, jag hade fått nog. Sätta mig på toan, ta fram rakbladet.
Hjälp mig! Jag vet inte vad fan jag ska göra, detta håller inte längre... Dagen jag fick se hötbenen på bilden börjar jag hetsa igen. Mitt värsta självskadebeteende.... Fuck!
Har iallafall pallrat mig hem till min kära moster och hennes familj ikväll, passade mina underbara kusiner. Åt en bastant middag, sen ville de ha godis, kakor och ostbågar. Jag åt det med. Jag åt det, vattenmelon och drack te med mjölk. ÅNGEST.
Hjälp mig. Hjälp mig.
Vem ska jag prata med, vad ska jag göra? Jag kommer inte överleva det här.
