thinnyskinnyme

Jag tittar på ett program om en tjej som hade helt sjuka fotvårtor och genom dem upptäckte läkarna att den här flickan inte hade något imunförsvar och att hon var dödligt sjuk. Jag tänkte att det skulle vara bra för min mat-ångest, att kalorier plötsligt skulle kännas så oviktigt men så blev det inte.

 

Dagen har varit förvirrande, jag har jobbat som vanligt på förskolan med alla underbara människo-varelser och efter jobbet var det tänkt att jag skulle till min psykolog på BUP. Som ni kanske har märkt har jag mått förvånadsvärt bra de senaste dagarna, det beror på att jag inte bor hemma. Ingen ångest som framkallar hetsätande och jag slipper bli påmmind att jag mår skit hela tiden. Jag har sluppit tänka alls men det gör också att allting kommer som en chock när jag blir påmind. Så när jag satte mig på cykeln från jobbet till BUP börjar jag gråta och alla känslor kommer på samma gång...

 

Jag började tänka på vad jag ville prata om med min psykolog och då kom allt över mig. Allt gjorde så ont och det gör det fortfarande. Så hets-ätning på kolisar och cigg-sug är på kartan just nu.

 

Jag är ledsen, så sjukt ledsen. Det är helt sjukt att jag mår bra när jag inte är hemma och aldrig annars.

Hjälp mig.