thinnyskinnyme

Jag är sjukt trött på mig själv, gällande mina löften och stora förändringar som jag så naivt föreställt mig. Det fungerar inte så, iallafall inte för mig. Just nu har jag inga löften. Jag har fortfarande mål och önskningar men det är inget som är ett måste, ingenting som jag dör av om jag inte får. Jag fattar faktiskt nu alla som säger "Ät inte hälsosamt för att du vill gå ner massa i vikt, utan gör det för din hälsa". Det verkar vara så mycket bättre om man gör det enklare för sig själv. Vi människor är ganska enkla i grunden, vi vill ha det lätt för oss och jag gör det inte alltid lätt för mig. Jag ställer för höga krav, är aldrig nöjd. En perfektionist på hög nivå även om det inte märks.

 

Jag vill inte ha något om jag inte får hela paketet. Det är antingen svart eller vitt, min hjärna fixar inte det dära gråa.

 

Jag tänkte iallafall ha 21 dagar nu när jag testar mig fram, ser vad jag klarar vad jag mår bra av och hur mycket jag kan utnyttja livet på det sättet jag vill. Egentligen vill jag ju gå i te-butiker, bibliotek, ta långa promenader i parken, springa tidigt på morgonen, äta goda sallader och bara leva. Jag vill göra det ensam. Jag vill leva som den tjejen jag är. Strandpromenaden blev inte av för jag är så rastlös att jag inte vet var jag ska bli av och då gör jag ingenting.

 

Så inga krav bara sunt förnuft. 21 dagar av mitt liv.