Balans och tålamod

Nyckelorden! Iallafall för mig, att hitta rutinerna, balansen och framför allt ha något jävla tålamod!

Jag är så trött på att börja om, att förtäras av ångest. Vill inte hamna med rakbladet i handen fler gånger och definitivt inte trycka ner fingrarna i halsen med tårar i ögonen... Jag pallar inte ignorera problemet längre. Jag kom på nu varför jag liksom skiter i vad min hjärna vill. För jag vill inte vara sjuk, men jag pallar liksom inte längre bortse från det. Det finns där hela tiden, har gjort jättelänge. Jag vill vara nöjd med mig själv. Hur jag ser ut, vad jag har presterat och att jag har gjort något här i världen. Jag vill inte tycka synd om mig själv och gå ner mig för att jag mår skit. Men ibland blir det så... Och då hatar jag mig själv. Jag är så jävla rädd att något kommer gå fel, att jag aldrig kommer bli nöjd. Så jag kämpar tills jag är helt slut och sen skiter jag i det. Jag pallar inte det längre...

Jag bara gråter nu, vill att det ska kännas bättre men det gör det FAN inte. fan

ångest för att jag åt mörk choklad.

Jag vill ha stay-ups med smala ben
Skinny jeans som sitter perfekt
Leggings och magtröja utan att det ser GROTESKT ut
Kläning som lägger sig helt perfekt på min kropp
Jag ska göra det för de smala axlarna, för sen sexiga ryggen, för höftbenen, för magen för mig! för mig!
För att min pojkvän ska kunna bära mig, lätt som en fjäder
För att jag vill känna mina ben överallt, jag vill veta att mina revben syns, min höftben också och nyckelbenen, ryggraden. Jag vill se SMAL ut, känna mig SMAL!

Obsessed



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0