thinnyskinnyme

Jag flyr. Flyr från allt jobbigt. tar aldrig tag i problemen, låtsas som att de inte finns. Jag vill kämpa! Kämpa kämpa kämpa. Men det är så jävla många motgångar hela tiden. Jag har blivit bättre. Äter mindre, tänker på vad jag äter, men  jag har väldigt lätt för att tappa kontrollen... Jag avskyr det! Jag avskyr att jag går och tycker synd om mig själv och inte tar tag i problemen på riktigt. Jag avskyr att jag bara ser det dåliga jag gör och aldrig det bra. Jag avskyr att jag inte orkar och inte vill någonting. Avskyr att det är jobbigt att prata med mamma, avskyr spiralen av lögner, de förföljer mig. Avskyr att jag jag jag jag jag jagjagjagjagjag,,,,,,,,,, Jag är så FUCKING egoistisk. Vettefan varför. Jag avskyr, hatar, föraktar att jag inte är nöjd med mig själv. Att jag itne älskar mig själv. Att varenda sekund jag har för mig själv går åt att hata och klaga på mig själv jag har SERIÖSA problem. Det ä egentligen dessa problemen jag borde snacka med min psykolog om. För det är detta som förstör mig. Ätstörningen som INGEN vet att jag har.... För det syns inte och jag säger inte det till någon. Men jag vill ha det för mig själv, för jag ska klara det utan någons hjälp. Skulle någon veta skulle den stoppa. det vill jag inte. På samma gång som jag vill det. Någonting håller på att växa i mig, något som jag har jobbat på sen jag var tio elva år. Jag har alltid hatat mig själv men nu får det utlopp och jag är medveten om det. Rädda mig. Innan det är. För. Sent.

Men hoppsan, det ÄR redan försent. Tack världen för att du inte såg mig. Nu är jag påväg RAKT ner i helvetet