thinnyskinnyme

Jag kämpar. Försöker vara positiv, försöker överleva. Varje gång jag liksom startar om så kommer det något i vägen. Jag är ständigt och jämt sjuk och deprimerad. Jag vill mycket hellre vara en glad tonårstjej som jag var för ca två år sen. Jag vill inte vara den som måste tänka att jag ska tänka positivt för att göra det. Jag vill att det ska komma av sig själv. Jag vill ha ork att klara skolan, ork att klara mina aktiviteter och mitt privatliv. Jag vill vilja, jag vill inte behöva tänka att jag vill för att vilja. Jag vill inte att allting ska vara så tvunget utan att det ska komma lätt direkt från mig. Jag vill att allting ska vara lätt. Jag vill inte ha det svårt längre, jag vill inte kämpa. Därför fokuserar jag på NUET, jag ska intala mig konstant att jag mår bra och att allting är bra.

Jag har varit hemma idag för jag är sjuk. Så fort ajg kommer på benen psykiskt, så fort jag börjar kämpa så slås jag av en kvälls illamående och dagen därpå hostar jag, har feber och är genomfökyld.

Idag har jag bara käkat en tallrik med köttfärssås och sallad. Jag är uttråkad, jag vill till skolan. Jag vill klara skolan! Det är liksom bara 12 dagar tills jag får mina slutbetyg, det är de betygen jag ska söka in på och de kommer inte vara bra för jag har varit borta halva terminen...