Dumma mig

Jag är en sorglig fan. En sorglig fet fan. Jag har länge haft en massa teorier för att komma till rätta med mig själv. Men det är bättre att inse att det är jag själv som gjort mig till den jag är. Jag är en sorglig fan.
Mitt förstånd säger att jag inte kommer bli lyckligare av att gå ner i vikt. Men jag vill bli av med äckelkänslan. Jag vill bli självsäker och vacker. Jag vill inte längre kämpa med mitt självförtroende och känna att jag hela tiden är den fula. Jag vill bli snygg som stryk. Trött på att vara sedd som en fet och tråkig människa.

Det finaste som finns är höftben, revben, nyckelben och ryggraden. För att inte prata om de prickarna ovanför skinkorna.

Men allting man ser på mig är bristingar på höften och valkande fett överallt.
Jag är så jävla trött på att ha komplex för min dubbelhaka, mina valkar, mina armar. För hela min kropp!

Det är aldrig någon som har sagt till mig att jag är snygg eller har snygg kropp. Jag känner mig så jävla osynlig och fel. Allting är fel!

Känslan för mig själv måste ändras.

Grejen är den att jag älskar att träna, att röra på mig. Nyttig mat gör mig hög. Det är den dumma tjejen inom mig som säger att jag inte är värd bättre, det är den som äter massa godis, snacks och som ger efter för snabbmat och sånt som ger mig ångest direkt efteråt.

Mitt mål är inte någon speciell vikt. Allt jag vet är att jag inte vill väga 69kg som jag gör nu. Allt jag vet är att jag vill att mina höftben, nyckelben,revben, ryggraden och prickarna ovanför rumpan ska synas. Allt jag vet är att jag inte vill ha tjocka armar. Allt jag vet är att jag vill ha en platt tränad mage.

Allt jag vet är att jag vill vara vacker, snygg, självsäker och modig.


Nyare inlägg
RSS 2.0