Maybe this world is another world's hell
Jepp, så blev det. Jag är en DO:are nu. Jag har praktiskt taget gjort allting man kan göra i mitt liv om man syftar på de olagliga sakerna och de sakerna som ingen pratar om. Jag kräkte idag, fick ner fingrarna tillräckligt långt, jag lyckades. Nu kan man kalla mig bulimiker också...
Det går inte så bra för mig just nu, speciellt inte i skolan. Jag kan aldrig koncentrera mig och jag har skolkat super mycket... Men just nu har jag tänkt på att jag faktiskt vill klara skolan. Det har blivit så fruktansvärt stressigt och ångestlikt för mig och därför lade jag av helt. Men det känns inte bra, för jag är en tjej med kontroll och med bra betyg. Dessutom vill jag faktiskt tänka på något annat förutom att jag vill gå ner i vikt. Killar tänker på sex var tredje sekund. Jag tänker på att jag vill bli smalare, varje sekund. Det är just därför, jag u efterhand har plågat mig med matångest så himla länge. Jag börjar undra om jag vill plåga mig själv. Men om jag hittar mitt sätt att fokusera på skolan så tänker jag göra det! Så jag slipper tänka på det andra... För jag pallar inte med mitt eget helvete längre! Jag pallar inte. Det får mig att stanna hemma från skolan, sitta och gråta en hel dag i ett hörn, stå med huvudet över toan med tårarna rinnandes, helvetet får mig att skita i allt och tappa perspektivet och det värsta är att jag tycker att det är helt okej bara jag blir lite smalare av det.
Inte komma någonting för nära.
Det är just därför. Jag kan inte se mina bästa vänner i ögonen längre för jag skäms över hur jag resonerar, vad jag tänker och för vad jag känner. Jag är också rädd så in i helvete att jag kommer förlora dem för hur jag är just nu. Jag förstår inte hur det blev så här?
Varför ska det vara så fucking svårt? Jag måste kämpa, jag vill leva. Om jag inte får leva så vill jag bara dö.
Det går inte så bra för mig just nu, speciellt inte i skolan. Jag kan aldrig koncentrera mig och jag har skolkat super mycket... Men just nu har jag tänkt på att jag faktiskt vill klara skolan. Det har blivit så fruktansvärt stressigt och ångestlikt för mig och därför lade jag av helt. Men det känns inte bra, för jag är en tjej med kontroll och med bra betyg. Dessutom vill jag faktiskt tänka på något annat förutom att jag vill gå ner i vikt. Killar tänker på sex var tredje sekund. Jag tänker på att jag vill bli smalare, varje sekund. Det är just därför, jag u efterhand har plågat mig med matångest så himla länge. Jag börjar undra om jag vill plåga mig själv. Men om jag hittar mitt sätt att fokusera på skolan så tänker jag göra det! Så jag slipper tänka på det andra... För jag pallar inte med mitt eget helvete längre! Jag pallar inte. Det får mig att stanna hemma från skolan, sitta och gråta en hel dag i ett hörn, stå med huvudet över toan med tårarna rinnandes, helvetet får mig att skita i allt och tappa perspektivet och det värsta är att jag tycker att det är helt okej bara jag blir lite smalare av det.
Inte komma någonting för nära.
Det är just därför. Jag kan inte se mina bästa vänner i ögonen längre för jag skäms över hur jag resonerar, vad jag tänker och för vad jag känner. Jag är också rädd så in i helvete att jag kommer förlora dem för hur jag är just nu. Jag förstår inte hur det blev så här?
Varför ska det vara så fucking svårt? Jag måste kämpa, jag vill leva. Om jag inte får leva så vill jag bara dö.
Kommentarer
Trackback
